Wikipedia:Utvalgt svensk artikkel/2018
Ukens artikkel. Arkiv svenske: 2005 · 2006 · 2007 · 2008 · 2009 · 2010 · 2011 · 2012 · 2013 · 2014 · 2015 · 2016 · 2017 · 2018 · 2019 · 2020 · 2021 · 2022 · 2023 · 2024 · 2025
- Uke 1
Slaget vid Narva utkämpades i nordöstra Estland den 30 november 1700. Det var ett av de största slagen under stora nordiska kriget mellan 1700 och 1721, och stod mellan en svensk armé under Karl XII och en rysk armé under Charles Eugène de Croÿ.
I februari 1700 inleddes kriget när en allians mellan Danmark-Norge, Sachsen-Polen och Ryssland anföll Sveriges allierade Holstein-Gottorp och de svenska östersjöprovinserna. I oktober landsteg Karl XII i Pernau och samlade en armé på omkring 10 500 soldater, och efter en lång och mödosam marsch anlände svenskarna till Narvas utkanter. Den 30 november beordrade Karl XII sina trupper att omedelbart anfalla den ryska befästningsvallen. Med hjälp av en snöstorm och med vinden i ryggen, vilken samtidigt blåste ryssarna i ansiktet, anföll svenskarna den ryska försvarslinjen på två avsnitt, vilket skapade stor oordning i de ryska leden. Efter en vild flykt undan svenskarna valde den ryska armén att kapitulera, och efter underhandlingar fick de avtåga tillbaka till Ryssland. Omkring 9 000 ryska soldater stupade under slaget, och hela den ryska arméledningen tillfångatogs, medan de svenska förlusterna uppskattades till runt 1 900 soldater.
Med det ryska hotet avvärjt kunde svenskarna vända sin uppmärksamhet mot Sachsen-Polens trupper. Peter den store tog lärdom av slaget och kom att på nytt bygga upp den ryska krigsmakten, som senare kom att erövra Narva år 1704 och under sommaren 1709 besegra Karl XII:s armé i slaget vid Poltava. ► Läs mer …
Vis - historikk
- Uke 2
Norrala kungsgård var under medeltiden ett av de sex gods i det svenska Norrland vilka omnämns som en del av sveakungarnas Uppsala öd i Hälsingelagen.
Kungsgården anlades troligen vid 1200-talets slut som ett led i den svenska kronans strävan att skaffa sig ökad kontroll över dessa då självständiga områden. Genom att gården lades intill en större gravhög från järnåldern i en gammal centralbygd anslöt den till en äldre regional maktstruktur. Först 1331 finns belägg för att kronan då betraktade Hälsingland som en del av riket. Från att ha varit kronans tentakel ut mot de självständiga norrländska trakterna och en del av dess tributsystem blev Norrala kungsgård ett centrum för hälsingefogdens organiserade skatteuppbörd och förvaltning.
Det var sannolikt därför som omfattande försvarsanläggningar anlades vid havsinloppen till Norrala på 1300-talet och varför socknen ägde en av de få klövsadelkyrkorna i det medeltida Norrland. Efter att kronan 1454 avyttrat de två andra kungsgårdarna i Hälsingland utsträcktes Norrala kungsgårds förvaltningsområde till att omfatta hela landskapet. ► Läs mer …
Vis - historikk
- Uke 3
Termodynamik är läran om energi, dess omvandling mellan olika former och särskilt samspelet mellan värme och arbete. Den klassiska termodynamiken studerar kopplingen mellan makroskopiska egenskaper som temperatur, volym och tryck hos termodynamiska system samt hur dessa påverkas och förändras genom termodynamiska processer. Historiskt har termodynamikens utveckling drivits av önskan att öka verkningsgraden hos tidiga ångmaskiner, framför allt genom det arbete som bedrevs av den franske fysikern Sadi Carnot, ofta kallad termodynamikens fader.
Termodynamiken är en bred vetenskap som ofta delas upp i olika grenar. Huvudsatserna och många av de centrala begreppen är de samma inom de olika disciplinerna, men angreppssätten och användningsområdena skiljer sig. Den klassiska termodynamiken är en makroskopisk disciplin, till stor del baserad på mätningar och erfarenheter. I motsats bygger den statistiska termodynamiken, med grund i kvantmekaniken, på den mikroskopiska naturen hos enskilda atomer och molekyler. ► Läs mer …
Vis - historikk
- Uke 4
Sydneys centralstation (officiellt Central Railway Station) är en järnvägsstation i Australien. Stationen invigdes den 4 augusti 1906 och är den tredje i ordningen att tjäna som Sydneys centralstation, belägen strax norr om de tidigare centralstationerna. De allra flesta av delstatens persontågslinjer utgår från eller passerar genom stationen, vilket gör den till ett nav i delstatens persontrafik. Buss- och spårvagnshållplatser i närheten förstärker dess betydelse för resande. Antalet passagerare per vardag uppgick 2012 till 182 100.
Stationen ritades av Gorrie McLeish Blair, som arbetade under Walter Vernon, och uppfördes i två etapper, 1901–1906 och 1915–1921. En omfattande utbyggnad skedde 1917–1929 (huvudsakligen 1922–1926), då åtta nya perronger byggdes för att sköta stadens växande pendeltågstrafik. 1926 sattes det första eltåget i drift vid stationen. Sedan 1960-talet har stationen varit föremål för upprustningar och restaureringar, med omfattande arbete utfört på 1980- och 1990-talen inför OS 2000. Den senaste restaureringen, som omfattade stationens tornur, slutfördes 2011. ► Läs mer …
Vis - historikk
- Uke 5
Mölle är en tätort på Kullahalvön i Höganäs kommun, Skåne med 715 invånare (2010). Samhället var från början ett fiskeläge, men kom att spela en stor roll i den framväxande turismen i Sverige i slutet av 1800-talet.
Gemensamhetsbad för män och kvinnor introducerades i Ransvik i början av 1900-talet. Storhetstiden som turistort inträffade strax före första världskriget, men även under mellankrigstiden var turistströmmarna stora. Fortfarande är Mölle en populär turistort med en tredubbling av invånarantalet under sommarmånaderna.
Mölle präglas i hög grad av omgivningarna. Samhället ligger vid foten av urbergshorsten Kullaberg som är ett naturreservat. Längst ut på udden ligger Kullens fyr, som är Sveriges högst belägna och ljusstarkaste fyr. Söder om Mölle ligger Mölle fälad, karaktäriserat öppna strandhedar, som än idag hållas öppna genom bete. Söderut ligger också Krapperups slott. ► Läs mer …
Vis - historikk
- Uke 6
Stockholms fontäner och dammar började anläggas i större omfattning efter 1900-talets början. Den första fontänen även kallad springbrunnen anordnades på 1690-talet i Kungsträdgården men man behärskade inte tekniken att leda och pumpa vatten över längre sträckor och fontänen i Kungsträdgården slutade fungera. Stadens äldsta fungerade fontän är Molins fontän (1873), även den i Kungsträdgården.
Till tidiga fontänskulpturer hör Tors fiske (1903) på Mariatorget och brunnsfontänen på Österlånggatan som är en del av skulpturen Sankt Göran och draken på Köpmantorget, den invigdes 1912. Ett exempel på en spegeldamm är den på Strömparterren, som anlades på 1930-talet. Står man på Norrbro och ser österut över Strömparterren speglar sig Carl Milles skulptur Solsångaren (1926) i dammens vatten. I Stockholm finns bara några få av Milles många vattenskulpturer, bland dem den kända Orfeusgruppen utanför Stockholms konserthus och Industrimonumentet utanför KTH.
Inte alla skulpturer fann nåd hos samtiden; Eldhs fontän (1921) kritiserades för sin "falliska karaktär" och Milles Industrimonumentet kallades bland annat soppskål, spottkopp och ful klump. ► Läs mer …
Vis - historikk
- Uke 7
August Malmström (1829–1901) var en svensk konstnär och professor vid Konstakademien 1867–1894 och dess direktör 1887–1893. Attraherad av göticismen hämtade han med förkärlek motiv från nordisk mytologi.
Han var även mycket uppskattad för sina landsbygdsmotiv med barn. Hans mest kända målning är «Grindslanten», som liksom många andra av hans bilder spreds ut över Sverige via de stora familjetidskrifterna. Han var en flitig illustratör och arbetade för flera olika tidningar och bokförlag. Han gjorde bland annat illustrationer till böckerna Frithiofs saga och Fänrik Ståls sägner. Malmström ritade också serviser för Gustavsberg, formgav möbler och verkade som mönstertecknare. ► Läs mer …
Vis - historikk
- Uke 8
Kullaberg är en bergskam, belägen längst ut på halvön Kullen i nordvästra Skåne, och naturreservatsbildningar som ligger på och i anslutning till Kullaberg.
Bergskammen (och reservaten) sträcker sig från Kullanäs (vid Kullens fyr) i nordväst till Arild i sydöst, en sträcka på knappt 8 km. Kullaberg är som bredast 1½ km vid Kockenhus och Björkeröd. Kullaberg når en högsta höjd av 187,5 m vid Håkull. Mot Skälderviken är kustbranterna särskilt höga, som mest drygt 60 m. Berget korsas av tvärgående sprickor och genom havets nötning har det på många håll bildats grottor, vikar och dalar. Vid stranden ses raukar och stenpelare. ► Läs mer …
Vis - historikk
- Uke 9
Watchmen är en amerikansk action-/thrillerfilm med superhjältetema från 2009 i regi av Zack Snyder. Filmen bygger på den tecknade serien/serieromanen Watchmen (1986–1987), skriven av Alan Moore och illustrerad av Dave Gibbons. Filmen utspelar sig i en alternativ historia år 1985, då kalla kriget var som mest aktuellt, och i filmen har en grupp maskerade och pensionerade vigilanter börjat undersöka en konspiration som är riktad mot dem, då de plötsligt upptäcker något större och mer hotfullt som de måste hantera.
Filmen fick blandad kritik från recensenterna; vissa hyllade det unika och mörka sättet filmen visade upp superhjältarna på, medan andra ansåg att detta bara förlöjligade filmen. Kritik riktades också mot filmens längd, att den följde serieromanen nästan ordagrant och det faktum att filmen fick en restricted-klassificering ("R-rating") i USA. ► Läs mer …
Vis - historikk
- Uke 10
Lev Gumiljov (1912–1992) var en sovjetisk historiker, etnolog, arkeolog, orientalist, författare och översättare. Han var son till de berömda poeterna Nikolaj Gumiljov och Anna Achmatova. Lev Gumiljov arresterades sammanlagt fyra gånger. Efter partikongressen i 1956 blev han frigiven och rehabiliterad.
Lev Gumiljov skrev och försvarade två doktorsavhandlingar, en i historia och en i geografi. Gumiljovs stora bidrag till vetenskapen anses vara teorin om Eurasiens periodiska väta och att han populariserade nomadernas historia. I sin historiska forskning höll Gumiljov fast vid idéer som stod eurasianismen nära. Gumiljovs åsikter gick långt utanför ramarna för vedertagna vetenskapliga uppfattningar och väckte debatt och häftiga diskussioner bland historiker, etnologer och andra.
Vladimir Putin har sedan sin tredje presidentperiod citerat och visat att han ansluter sig till Gumiljovs teorier om passionarnost och eurasianismen. ► Läs mer …
Vis - historikk
- Uke 11
Svenskans tionde vokal är ett vokalfonem, som allmänt funnits i nysvenska, och fortfarande finns i vissa nusvenska språkliga varieteter. Tionde vokalen har inte lyckats hävda sig i talad och skriven standardsvenska.
Det finns tre orsaker till att vokalfonemet blivit ovanligare. För det första började detta ljud spontant sammanfalla med å‑ljudet i vissa trakter. För det andra påskyndades sammanfallet med å genom stigmatisering av det tionde vokalljudet. För det tredje har vokalljudet inte haft någon bokstav i alfabetet.
Andra föreslagna namn på tionde vokalen är ”ö‑haltigt å‑ljud” och ”ô‑ljud”. I tillfälliga ortografier, som försöker återge talad svenska, skrivs detta fonem ofta ⟨ô⟩ eller ⟨ö⟩: »En gör så gôtt en kan!« (Ralf Edström) og »Anners vet en inte att dä ä söppe.« (Emil i Lönneberga). ► Läs mer …
Vis - historikk
- Uke 12
Drottningholms slott är ett kungligt slott beläget på Lovön i Mälaren, väster om Stockholm. Kung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia har sedan 1981 sin officiella bostad i slottets södra länga.
Drottningholms slott räknas till den svenska stormaktstidens förnämsta slottsbyggnader och är Sveriges bäst bevarade kungliga slott. På slottsområdet finns förutom slottet ett flertal byggnader och områden som Kina slott, Drottningholms slottsteater med Teaterplanen dessutom Lilla Kina, Hemmet, Götiska tornet, Drottningholmsmalmen samt Canton. Trädgårdsanläggningarna består av en barockträdgård och en engelsk park. Parken och slottsbyggnaden är till stora delar öppna för besökare, men vissa delar är avspärrade för allmänheten eftersom de disponeras av kungafamiljen. Drottningholms park och byggnader besöks årligen av uppskattningsvis 700 000 personer från Sverige och utlandet.
Slottsområdet med huvudbyggnaden, slottsteatern, Kina slott, Kantongatan, parkerna och malmen blev 1991 ett av Unescos världsarv och var då Sveriges första objekt på världsarvslistan. ► Läs mer …
Vis - historikk
- Uke 13
Stadsplanering i Stockholm kom igång på 1620-talet, menat som en medveten övergripande planering. Innan dess växte det medeltida Stockholm, som huvudsakligen omfattade Stadsholmen, mer eller mindre fritt. Först med Sveriges tid som stormakt och Stockholms utnämnande till rikets huvudstad 1634 började en systematisk reglering av staden. I likhet med arkitekturen har idéerna hämtats från Europa och USA och sedan anpassats till stockholmska förhållanden.
Stockholms stadsplanering har präglats av tre stora regleringar: Flemings rutnät på 1600-talet, Lindhagens stadsplaner på 1800-talet och Yngve Larssons Norrmalmsreglering på 1900-talet. Alla hämtade sina idéer från sin tids stora stilriktningar inom konsten och arkitektuten: renässansen, klassicismen och modernismen, och alla tre lämnade tydliga spår i stadens stadsbild efter sig. ► Läs mer …
Vis - historikk
- Uke 14
En komet är en mindre himlakropp som kretsar runt solen. När den befinner sig tillräckligt nära solen framträder en synlig koma (atmosfär) eller en svans vilka båda främst uppstår på grund av effekten från solstrålning på kometkärnan. Kometkärnor är svagt sammanhållna samlingar av is, stoft och mindre stenpartiklar. Kärnan mäter mellan från några få km till tiotals km tvärs över.
Kometernas omloppsbanor kan variera tidsmässigt allt från en periodisk omloppstid av några få år till hundratusentals år, samtidigt som vissa bara passerar genom den inre delen av solsystemet en enda gång, innan de fortsätter ut i den interstellära rymden. Asteroider består av silikater (sten) och metaller rakt igenom, medan kometer består mest av fruset vatten och frusna gaser. Kometer lämnar en svans av fragment efter sig. Om kometens bana passerar jordens bana kan det sedan uppstå meteorregn, då jorden passerar genom svansen av fragment. Kometer särskiljs från asteroider genom att de har en koma eller en svans, även om mycket gamla kometer som har förlorat allt sitt flyktiga material kommer att likna asteroider. Det har totalt upptäckts 4 329 kometer (augusti 2011), av vilka drygt 500 är kortperiodiska. ► Läs mer …
Vis - historikk
- Uke 15
Hans-Adolf Prützmann (1901–1945) var en tysk SS-Obergruppenführer, general i Waffen-SS och ledamot av den tyska riksdagen.
År 1941 utsågs Prützmann till SS- och polischef i Baltikum och Vitrutenien, och var därigenom inblandad i förintelsen i området. I november samma år fick han som SS- och polischef ansvar för det område som motsvarar nuvarande Ukraina. 1943 blev han befordrad till högste SS-och polischef i Ukraina. Prützmann kom därmed att behärska hela Ukrainas territorium från 1941 till 1944 och var ansvarig för det förintelseprogram som förövades av Einsatzgruppen, Sicherheitsdienst, Ordnungspolizei och ukrainska milisstyrkor på judar, slaver, politiska kommissarier, partisaner och politiska motståndare. Med Kampfgruppe Prützmann stred han 1944 på östfronten och tilldelades Tyska korset.
Kort efter andra världskrigets slut, den 21 maj 1945, begick Prützmann självmord i brittisk fångenskap i Lüneburg. Följaktligen kom han aldrig att ställas inför rätta. ► Läs mer …
Vis - historikk
- Uke 16
Arganträd (Argania spinosa) är en växt i familjen sapotillväxter (Sapotaceae). Trädet växer naturligt i sydvästra Marocko och i ett område nordväst om Tindouf i sydvästra Algeriet.
Unesco anser att arten är hotad och upprättade 1998 ett biosfärreservat, med namnet Arganeraie, i och omkring Sous-Massa nationalpark. Målet är att bevara arten och att bedriva forskning kring trädets användningsområden. Traditionellt används den även i medicinskt syfte mot olika hudåkommor. Fruktkött och bladverk ger föda åt boskap, särskilt getter. Dess timmer och ved har länge använts av lokalbefolkningen och träet är hårt och hållbart. Träden ger även skugga och har en viktig roll i ekosystemen och för att motverka jorderosion.
Arganträdet är idag den enda arten i familjen sapotillväxter som växer i den subtropiska zonen. Alla andra arter i familjen hör hemma i den tropiska zonen. ► Läs mer …
Vis - historikk
- Uke 17
Orakelbensskrift (forenklet kinesisk: 甲骨文; pinyin: jiǎgǔwén) är en forntida stil av det kinesiska skriftspråket och en del i ursprunget till kinesisk kalligrafi. Stilen har fått sitt namn av att texten är inristad i så kallade orakelben.
Orakelben användes i det antika Kina för att göra spådomar som utlästes ur sprickformationerna efter att orakelbenen spräckts av upphettning. Orakelbensskriften användes huvudsakligen från omkring 1250 f.Kr. till 1046 f.Kr. under Shangdynastin. Skriften levde även till viss del kvar under efterföljande Zhoudynastin fram till att den försvann på 700-talet f.Kr. i takt med att spåmetoderna från I Ching började användas. Orakelbensskriften representerar det äldsta kända kinesiska skriftspråket, även om det finns äldre fynd av fristående skrivtecken. Orakelben har haft en mycket stor betydelse för arkeologer och historiker och är den äldsta skriftliga dokumentationen om den kinesiska historien. ► Läs mer …
Vis - historikk
- Uke 18
Madeiraduva (Columba trocaz) är en duva endemisk för ön Madeira. Den är huvudsakligen jämngrå med rosalilaskimrande bröst. Dess skimrande silvergrå halsfläck, avsaknaden av vita tvärband på vingovansidan och annorlunda stjärtteckning skiljer den från ringduvan, som är dess närmsta släkting.
Madeiraduvan är en sällsynt stannfågel som häckar i Madeiras laurisilvaskog, som är en typ av bergsskogar med åretruntgröna lagerträd. Den bygger ett bo av grenar, som ser slarvigt hoprafsat ut, och lägger vanligtvis ett vitt ägg per häckningssäsong. Populationen minskade kraftigt efter människans kolonisering av ögruppen, och arten försvann helt ifrån ön Porto Santo. Största orsaken till minskningen var habitatförstörelse på grund av skogsavverkning. ► Läs mer …
Vis - historikk
- Uke 19
Stockholms torn- och byggnadsur har en historia som går tillbaka till medeltiden, då kyrkurens slagverk signalerade hel-, halv-, och kvartstimme genom slag på en klocka. Tornur saknade då fortfarande urtavla och visare som angav en exakt tid. Storkyrkan i Stockholm erhöll sitt första tornur 1471, men då rörde det sig om ett slagur för timslag. Slottet Tre kronor hade slagverk för fjärdedelstimmar, som förstördes vid slottsbranden 1697.
På 1700-talet blev Christopher Polhem känd för sina tornur samt golv- och väggur. Ett av hans urverk stod i Maria Magdalena kyrkas tornur och återfinns idag i Tekniska Museet i Stockholm. En mytomspunnen urmakare var Johan Tinglöf, som år 1783 färdigställde tornuret för Ekshärads kyrka. Vid 1800-talets slut fanns enbart två större tillverkare av mekaniska verk till torn- och byggnadsur i Stockholm: Linderoth och Tornberg. På 1910-talet kom de första elektriska urverken för tornur. Produktionen av mekaniska tornur minskade kraftigt och tornursverkstaden på Linderoths urfabrik lades ner 1942. ► Läs mer …
Vis - historikk
- Uke 20
[[Fil:|120x150px|left|border|En staty av Shakyamuni buddha i Ulan Bator, Mongoliet.|lenke=:sv:Tibetansk buddhism ]] Tibetansk buddhism är en inriktning inom buddhismen som har förankring inom alla de tre buddhistiska huvudinriktningarna hinayana, mahayana och vajrayana. Inriktningen etablerades i Tibet omkring år 650.
Tibetanska buddhister anser att tantriska utövningsformer (vajrayana) är det snabbaste sättet att nå buddhaskap, men också att det är farligt för den som inte är tillräckligt väl förberedd. Av den anledningen är tantra hemligt för utomstående, och för att få behörighet krävs omfattande förberedelser och slutligen tantriska initieringsriter under ledning av kvalificerade lärare, så kallade lamor. De tantriska utövningsformerna varierar stort i komplexitet och utförande, och inkluderar tekniker som visualisering av gudar, buddhor, bodhisattvor, dödsprocessen, med mera.
Inom den tibetanska buddhismen delas såväl livet som döden in i sex mellanstadier (bardo). Såväl den vakna tillvaron som drömtillvaron anses vara ett mellanstadium. Tulkur är ännu en utmärkande faktor för tibetansk buddhism. Tulkur är tibetanska lamor som själva kan välja var de ska återfödas på nytt. Dalai Lama och Karmapa är exempel på två linjer av tulkur. ► Läs mer …
Vis - historikk
- Uke 21
God of War är ett actionäventyrsspel utgivet år 2005 till Playstation 2. Det är löst baserat på den grekiska mytologin och utspelar sig i det antika Grekland med hämnd som ett centralt motiv. Spelaren kontrollerar huvudpersonen Kratos, en spartansk krigare som tjänar de olympiska gudarna. Gudinnan Athena ger uppdraget till Kratos att döda krigsguden Ares, som lurade Kratos till att döda sin familj. Medan Ares belägrar Aten på grund av hans hat mot Athena ger sig Kratos ut för att hitta ett objekt som kan stoppa guden: den legendariska Pandora's Box.
God of Wars spelupplägg fokuserar på kombinationsbaserade strider, som uppnås genom spelarens främsta vapen – Blades of Chaos – och ett sekundärt vapen som förvärvas senare i spelet. Det innehåller så kallade "Quick Time Events" (QTE) som kräver att spelaren slutför olika spelkontrollshandlingar i en tidsinställd sekvens för att besegra starkare fiender och bossar. Som stridsalternativ kan spelaren använda upp till fyra magiska attacker och en effekthöjande förmåga.
God of War sålde fler än 4,6 miljoner exemplar världen över, vilket gör spelet till det elfte bästsäljande Playstation 2-spelet genom tiderna. Det vann flera "Årets spel"-utmärkelser. Spelets framgång ledde till utvecklingen av ytterligare sex spel i serien och en expansion till andra medier. ► Läs mer …
Vis - historikk
- Uke 22
For the Time Being: A Christmas Oratorio är en långdikt av W.H. Auden. Dikten skrevs 1941–1942.
Dikten är en serie dramatiska monologer i nio delar, som återges av olika berättare, körer och persongalleriet i den bibliska julberättelsen. Alla figurer talar ett modernt språk, och händelserna i berättelsen beskrivs som om de utspelade sig i en samtida värld. Auden skrev dikten för att tonsättas av Benjamin Britten, men i slutändan visade den sig vara alldeles för lång för detta syfte. Britten tonsatte därför bara två fragment, däribland en del, "Shepherd's Carol", som Auden aldrig inkluderade i den slutgiltiga diktsamlingen.
Mycket av diskussionen kring dikten har kretsat kring dess förhållande till religion, och hur man ska tyda den religiösa filosofi som formuleras i texten. Vissa kritiker menar att dikten utgör en viktig del av Audens livsverk, som en övergång från en mer romantiskt lagd Auden till en mer religiöst intresserad. Av vissa har dikten setts som ojämn, men bland annat Stephen Spender och recensenterna i The New Yorker hyllade dikten, och de delar som har ansetts vara bäst har bland annat jämförts med Bachs koralsånger och Alexander Pope. ► Läs mer …
Vis - historikk
- Uke 23
Henry Garnet (1555–1606) var en engelsk jesuitpräst som avrättades för sin inblandning i krutkonspirationen år 1605. Garnet reste som ung ut i Kontinentaleuropa för att gå med i jesuitorden. Han prästvigdes någon gång runt 1582 i Rom och stannade kvar i staden för att undervisa i hebreiska, metafysik och matematik.
Garnets akademiska karriär förkortades dock när fader Robert Persons bad honom återvända till England. Tidigt i juli 1586 anlände Garnet till England och påbörjade sitt missionärsarbete kort därefter. Han uppmärksammade katolikernas förtryckta levnadssituation i England, men valde själv ett passivt förhållningssätt till problemen. Han mötte ledaren för krutkonspirationen, Robert Catesby, några gånger under sommaren 1605, men han var ovetandes om dennes planer att lönnmörda kung Jakob. Det var inte förrän jesuiten Oswald Tesimond den 24 juli samma år avslöjade planerna för Garnet som han förstod vad som var på gång.
Efter att krutkonspirationen hade misslyckats den 5 november 1605 tillbringade Garnet flera veckor på rymmen innan han arresterades vid Hindlip Hall den 27 januari 1606. Under rättegången mot Garnet den 28 mars 1606 blev det en fällande dom i landsförräderi för honom. Garnet avrättades den 3 maj 1606. ► Läs mer …
Vis - historikk
- Uke 24
Toaletter i Japan finns i två ofta förekommande typer. Den äldsta är en enkel typ där användaren sitter på huk över toaletten som är placerad i golvhöjd. Denna så kallade huktoalett är fortfarande vanlig i offentliga inrättningar. Efter 1945 började västerländska vattenklosetter och urinoarer bli vanliga.
Dagens moderna japanska vattenklosetter är bidé-toaletter och finns installerade i mer än hälften av hushållen i Japan. I Japan kallas dessa bidéer allmänt för Washlets, som är ett varumärke från företaget TOTO, och har många avancerade funktioner som sällan återfinns utanför Asien. Beroende på toalettmodellen kan dessa bidéer vara designade att automatiskt lyfta toalettlocket när användaren närmar sig, tvätta anus och vulva med vattenstrålar (inklusive puls- och massagefunktioner), eftertorkning med varmluft samt automatisk spolning och nedfällning av toalettlocket efter användning. ► Läs mer …
Vis - historikk
- Uke 25
Älvdalska, älvdalsmål, är en nordisk språklig varietet som talas av cirka 2000–2500 talare i Älvdalens socken i norra Dalarna i Sverige.
Älvdalskan är nära besläktad med närliggande ovansiljanmål såsom orsamål och våmhusmål, som tillsammans förgrenade sig från fornnordiskan på 1300-talet. Älvdalskan utmärker sig genom en rad arkaismer och novationer. Bland annat har älvdalskan bevarat ett äldre kasussystem, fornnordiskans stavelsekvantitetssystem med korta, långa och överlånga stavelser. Den har också bevarat ljud som [w] och [ð] och har även som ensamt nordiskt språk bevarat fornnordiskans nasala vokaler. Älvdalskan har också genomgått stora ljudförändringar och förändringar i satsläran. Bland förändringarna har bland annat äldre långa vokaler diftongerats, och de primära nordiska diftongerna har monoftongerats eller utvecklats till andra diftonger.
Älvdalska har ingen status som minoritetsspråk i Sverige enligt Språklagen. Hösten 2015 lämnade tio lingvister in en ansökan om att ge älvdalskan en ISO 639-3-kod på Ethnologue. En kritisk kommentar till denna ansökan lämnades in av Institutet för språk och folkminnen, den myndighet i Sverige som bland annat handhar frågor om dialekter, men 27 maj 2016 beviljades ansökan (efter överklagan). ► Läs mer …
Vis - historikk
- Uke 26
Norrlands nation är den största studentnationen i Uppsala. Nationen riktade sig förr främst till studerande från Norrland vid Uppsala universitet och Sveriges lantbruksuniversitet, men numera kan alla studerande beviljas medlemskap. Nationen är religiöst och partipolitiskt obunden och ger sina medlemmar tillgång till bibliotek, studieplatser, bostäder, stipendier samt möjligheter att delta i många olika idrotts-, kultur- och nöjessaktiviteter. Trots namnet omfattar nationen historiskt sett inte studenter från hela Norrland, utan endast de landskap som tillhör Härnösands stift och det år 1904 bildade Luleå stift. Nationen bildades 1827 genom en sammanslagning av några mindre nationer med rötter tillbaka till 1600-talets mitt. ► Läs mer …
Vis -
historikk
- Uke 27
Sturehov är en slottsliknande herrgård och ett tidigare säteri i Botkyrka. Sturehovs huvudbyggnader består av ett tvåvånings stenhus med två envånings flyglar i trä. Kring huvudanläggningen finns flera välbevarade ekonomibyggnader, uthus, ladugårdar och stallbyggnader.
Nuvarande mangårdsbyggnad uppfördes på 1780-talet i gustaviansk stil för friherre Johan Liljencrantz efter ritningar av arkitekt Carl Fredrik Adelcrantz. De två flygelbyggnaderna är dock ungefär hundra år äldre. Egendomen förvärvades 1899 av Stockholms stad och blev en del av Bornsjöegendomarna. På 1950-talet renoverades Sturehovs huvudbyggnad genom ett av de mest omfattande restaureringsprojekt som Stockholms stad låtit utföra. I dag används Sturehov av Stockholms stad för representation. Byggnaden är tillgänglig för allmänheten under hela året i samband med visningar.
Enligt Stockholms läns museum har "säteriets konsthistoriskt värdefulla bebyggelse ett karaktäristiskt läge vid den natursköna Mälarstranden. De välbevarade ålderdomliga torpen är väl integrerade i kulturlandskapet och förbinds genom det gamla vägnätet som slingrar sig i gränsen mellan skog och åker". ► Läs mer …
Vis - historikk
- Uke 28
Revolutionen i Zanzibar ägde rum år 1964. Afrikanska aktivister störtade sultanen av Zanzibar, samt sultanens regering som till stor del bestod av araber.
Zanzibar beviljades självständighet från Storbritannien 1963. Efter de parlamentariska valen som hölls fick den arabiska minoriteten behålla styret. Araberna hade haft makten under hela den period som Zanzibar varit ett avhängigt territorium till Oman. Trots att partiet Afro-Shirazi Party (ASP) vann med 54 procent av rösterna i 1963, blev man kraftigt underrepresenterat i parlamentet, vilket ledde till frustration. Partiet allierade sig då med Umma-partiet som bestod av arabiska socialister och den 12 januari 1964 mobiliserade ASP-medlemmen John Okello mellan 600 och 800 revolutionärer. Efter att ha besegrat landets polisstyrkor, och lagt beslag på dess vapen, fortsatte rebellerna till Zanzibars stenstad där de störtade sultanen och dennes regering. Upprorets efterdyningar krävde ett stort antal liv, framför allt arabiska och sydasiatiska. ASP-ledaren Abeid Karume blev landets nya statsöverhuvud, och Umma-partiet fick den makthavande positionen. ► Läs mer …
Vis - historikk
- Uke 29
Första Petrusbrevet är en skrift som ingår i Nya testamentets brevlitteratur. Brevet tillhör de sju så kallade katolska breven genom att ha en allmän (katolsk) adressat och alltså inte vara riktat till en bestämd person eller församling. Brevet är skrivet i Jesu lärjunge Petrus namn till ”de utvalda som lever skingrade, som främlingar, i” ett antal regioner i Mindre Asien (1 Pet 1:1), från ”Babylon” – ett troligt kodord för Rom.
Författaren av Första Petrusbrevet vittnar om den kristna identiteten och betydelsen, påtalar hur man som kristen bör uppträda såväl mot andra kristna som mot icke-kristna för att verka som ett föredömligt vittne och hur man i en värld bestående mestadels av icke-kristna bör bemöta omgivningens fientlighet. Det är ett brev som uppmanar kristna att hålla fast vid hoppet om pånyttfödelse. Det är ett brev som anses skänka tröst i en värld av lidande och förföljelser, men som även uppmanar till ståndaktighet. Det kom därför också att bli en text som kristna har tytt sig till i tider av förföljelser.
Forskarna är delade i frågan om huruvida brevet är skrivet av Petrus eller inte. De främsta anledningarna till att man anser att det inte har skrivits av Petrus är att det är besvärligt att få teologin, språket och det allmänna historiska sammanhanget att passa in i den tid när Petrus ska ha verkat (före cirka år 65), däremot förhållandevis enkelt att få dem att passa i den senare kristna historien. ► Läs mer …
Vis - historikk
- Uke 30
Mongolernas invasion av Kina pågick i 74 år från 1205 till 1279 då Mongolväldet i flera steg erövrade de tre samtida kinesiska dynastierna Songdynastin, Västra Xia, Jindynastin och Dali. Invasionen resulterade i att mongolerna grundade Yuandynastin som varade från 1271 till 1368.
År 1206 utropades sig Temüdjin till mongolernas Djingis khan. I stället för att strida internt kom nu mongolerna att expandera sitt rike åt alla håll och bildade Mongolväldet, världshistoriens största sammanhängande imperium. Invasionen av Västra Xia och Jindynastin påbörjades redan innan Djingis khan gjorde mongolernas första stora invasionskampanj i Centralasien (1218–1225), och invasionen av Songdynastin avslutades först efter att Hülegü kommit hem från den tredje stora kampanjen till Bagdad och Damaskus (1255–1260). ► Läs mer …
Vis - historikk
- Uke 31
Merkurius är den innersta och minsta planeten i solsystemet och har en omloppstid runt solen på 88 dagar. På grund av sin närhet till solen är den svår att observera från jorden och kan bara ses i gryning eller skymning, men Merkurius har ändå varit känd i åtminstone 5 000 år. Planeten saknar liksom Venus naturliga satelliter (månar).
Man vet relativt lite om Merkurius. Den mesta informationen om planetens yta etcetera samlades in av den första rymdsond som var i närheten, Mariner 10 (1974–1976). Ytan är ganska lik månens då den har relativt många kratrar. Merkurius har ingen atmosfär att tala om, och yttemperaturerna varierar mellan −180 °C i botten av kratrarna vid polerna och +430 °C på de varmaste ställena på solsidan. ► Läs mer …
Vis - historikk
- Uke 32
Gråhakedopping (Podiceps grisegena) är en vattenlevande flyttfågel som förekommer på norra halvklotet. Arten tillhör den distinkta ordningen doppingfåglar och placeras i den ordningens geografiskt mest spridda släkte Podiceps. Arten övervintrar till största delen i lugnt vatten utmed havskuster. Den föredrar att häcka vid grunda vegetationsrika sötvatten som sjöar, våtmarker och dammar.
Vintertid har den en mestadels mörkgrå och gråvit fjäderdräkt, med inslag av ljusbrunt, medan den under häckningssäsongen har en distinkt rödbrun hals, svart hätta och kontrasterande ljusgrå kind och strupe. Den har en komplicerad parningslek som bland annat omfattar höga läten. När de väl har bildat par bygger de ett bo av material från vattenväxter som placeras ovanpå flytande vegetation.
Som alla doppingar är gråhakedoppingen en god simmare, en exceptionellt snabb dykare och reagerar på fara genom att dyka, snarare än att flyga sin väg. Fötterna är placerade långt bak på kroppen, nära stjärten, vilket gör den klumpig på land. ► Läs mer …
Vis - historikk
- Uke 33
Kirby 64: The Crystal Shards är ett plattformsspel utvecklat av HAL Laboratory till Nintendo 64. Det är det sjätte huvudspelet i Kirby-serien och är en direkt uppföljare till Kirby's Dream Land 3 till SNES. Det släpptes 14 mars 2000 i Japan, 26 juni 2000 i Nordamerika och 22 juni 2001 i Europa, efter en lång utvecklingstid på sammanlagt fem år. 2008 återutgavs det digitalt över hela världen till Virtual Console.
Spelet är det första i Kirby-serien med 3D-grafik och introducerade även ett nytt system för att kombinera de olika attackerna som spelaren kan kopiera från fienderna i spelet. Handlingen kretsar, liksom andra titlar i serien, kring den runda rosafärgade figuren Kirby. När det släpptes fick det ett mestadels gott mottagande där i synnerhet spelsystemet fick bra kritik, medan den korta längden på spelet samt den enkla svårighetsgraden kritiserades. Globalt sålde det över 1,5 miljoner kopior och var särskilt en framgång i Japan där drygt en miljon spel såldes. ► Läs mer …
Vis - historikk
- Uke 34
Anna Maria Rückerschöld (1725–1805) var en svensk författare som skrev ett flertal populära böcker om hushållning och matlagning under sent 1700- och tidigt 1800-tal.
Rückerschöld växte upp i ett högborgerligt hem i Dalarna och i kretsen kring sin morfar Christopher Polhem. Hon fick aldrig någon formell utbildning, men lärde sig genom att följa sina bröders undervisning i hemmet. 1750 gifte sig Rückerschöld med en hovrättskamrer och flyttade först till en gård i Upplands Väsby och senare till Stockholm. Hon fick fyra barn, men överlevde samtliga och även sin make, och dog i Stockholm 1805.
Rückerschöld propagerade även för kvinnors rätt till utbildning inom hushållsfrågor och förde ut sina åsikter i den allmänna debatten som publicerades i form av ett anonymt brev i tidskriften Allmänna Magazinet 1770, ett brev som senare har tillskrivits henne. Tillsammans med Cajsa Warg och andra kokboksförfattare var hon en inflytelserik profil inom det kulinariska området i Sverige under den gustavianska tiden. Till skillnad från Cajsa Warg sysslade Rückerschöld även med samhällsfrågor och hushållsekonomi. ► Läs mer …
Vis - historikk
- Uke 35
Elektricitet i Stockholm för belysning utomhus har funnits sedan 1877, när Sommelius & kompanis oljefabrik vid Skeppsbron gjorde försök med belysning med hjälp av båglampor. Det första kommunala elektricitetsverket var Brunkebergsverket som började leverera till Nedre Norrmalm den 1 september 1892. Sedan dess har elektrisk energi för Stockholm huvudsakligen producerats av ångkraft, men sedan 1918 även av vattenkraft och sedan 1963 med hjälp av kärnkraft.
Elektricitet med elverk och ledningsnät var den sista av fyra stora infrastrukturprojekt i Stockholm under andra hälften av 1800-talet, en tidsepok som även kallas den industriella revolutionen. Det första var byggandet av ett gasverk, Klaragasverket (1853), det andra var ett vattenverk, Årstaverket (1861), det tredje var införandet av spårbunden kollektivtrafik 1877 och det fjärde var Brunkebergs elektricitetsverk (1892). ► Läs mer …
Vis - historikk
- Uke 36
Mary Shelley (1797–1851) var en brittisk författare som är mest känd för sin gotiska roman Frankenstein: eller den moderne Prometeus (1818). Hon var dotter till den kände politiske filosofen William Godwin och filosofen och feministen Mary Wollstonecraft. Mary Shelleys föräldrar såg till att hon fick en för den tiden mycket god, om än informell, utbildning som präglades av deras liberala idéer. Hon gifte sig med en av romantikens hovpoeter, Percy Bysshe Shelley.
1816 tillbringade paret en omtalad sommar vid Genèvesjön i Schweiz tillsammans med Lord Byron, Polidori och Clairmont. Där fick Mary idén till Frankenstein. 1818 lämnade paret Shelley Storbritannien och for till Italien, där deras andra och tredje barn dog innan Mary Shelley födde sitt sista och överlevande barn, Percy Florence. 1822 drunknade Percy Shelley när hans segelbåt sjönk i en storm i La Speziabukten. Ett år senare återvände Mary till England och kom återstoden av sin levnad att ägna sig åt sin sons uppfostran och sin författarkarriär. ► Läs mer …
Vis - historikk
- Uke 37
Herr Myombekere och fru Bugonoka och Ntulanalwo och Bulihwali är en roman av den tanzaniske författaren Aniceti Kitereza. Den gavs ut på swahili 1981, men färdigställdes redan 1945 på Kiterezas modersmål kerewe. Eftersom ingen förläggare ville ge ut en roman på det utrotningshotade språket översatte Kitereza själv romanen till swahili och fick den utgiven. Sedan dess har den översatts till engelska, tyska och svenska. Romanen är den enda som har författats på kerewe och det mest omfattande verk som har publicerats på ett afrikanskt språk.
Romanen utspelar sig på ön Ukerewe i förkolonial tid. Den huvudsakliga handlingen i romanen, som sträcker sig över tre generationer och över tusen sidor rör Myombekere och Bugonoka. Bugonoka lyckas inte föda barn, och blir därför föraktad av Myombekeres släkt eftersom barnafödande är centralt i både kerewefolkets och den afrikanska kulturen. ► Läs mer …
Vis - historikk
- Uke 38
Stockholms trädgårdsstäders historia började 1904 när stadsfullmäktige beslöt att förvärva egendomen Enskede i Brännkyrka. Här skulle det anläggas Enskede trädgårdsstad, som var Stockholms och Sveriges första trädgårdsstad. Bakgrunden var den låga bostadsstandarden för arbetarfamiljer och den rådande bostadsbristen vid 1800-talets slut. Att anlägga trädgårdsstäder i Stockholms ytterområden var ett socialt program som skulle skapa billiga och sunda bostäder för arbetarklassen och "mindre bemedlade" utan att blanda in privata vinstintressen.
Stadens trädgårdsstäder hade sin blomstringstid på 1920- och 1930-talen, där stora delar av Stockholms ytterområden bebyggdes med småhus ofta uppförda "med egna händer" genom självbyggeri. Idag är många trädgårdsstäder som uppfördes i Stockholm mellan 1906 och 1940 klassade som byggnadsminnen eller skyddas av Riksantikvarieämbetet som riksintresse för kulturmiljövård. ► Läs mer …
Vis - historikk
- Uke 39
Ode till en grekisk urna (Ode on a Grecian Urn) är en dikt av den engelska poeten John Keats som skrevs i maj 1819. Dikten är ett av de stora oden som Keats skrev 1819 tillsammans med Ode till en näktergal, Ode till melankolin, Ode till psyket och Ode on Indolence.
De poetiska former som redan existerade var för Keats syfte inte tillräckliga, och han såg sig därför för samlingen tvungen att utveckla odet. Han inspirerades till dikten efter att ha läst två artiklar av den engelska konstnären och författaren Benjamin Haydon, men han hade även kunskap om andra verk om klassisk grekisk konst och hade tillgång till Parthenonskulpturerna. Dessa gjorde honom övertygad om att den klassiska grekiska konsten var idealet, och därför använde han sig av dess grunder när han författade dikten.
Dikten är indelad i fem strofer om tio rader vardera, och utgörs av en berättare som talar om en grekisk urnas utseende. ► Läs mer …
Vis - historikk
- Uke 40
Brev skrivna under en kort vistelse i Sverige, Norge och Danmark (engelska: Letters Written During a Short Residence in Sweden, Norway, and Denmark) är en personlig reseskildring skriven av den brittiska 1700-talsfeministen Mary Wollstonecraft. De 25 breven täcker ett brett spektrum av ämnen, från sociologiska reflektioner över Skandinavien och dess invånare till filosofiska frågor som den om personlig identitet. Boken utgavs 1796.
Boken var Wollstonecrafts populäraste bok på 1790-talet. Boken sålde bra, blev översatt till flera språk och togs emot väl av de flesta kritiker. Filosofen och sedermera Wollstonecrafts make William Godwin sa om boken att "om det någon gång var en boks syfte att få en man att bli förälskad i författaren, så anser jag det vara denna bok". Romantiska diktare som Wordsworth och Coleridge inspirerades av boken. Boken inspirerade läsare att resa till Skandinavien, men intresset för boken minskade dramatiskt efter att William Godwin utgav sin biografi om Mary Wollstonecraft 1798. Biografin orsakade en skandal i och med att den avslöjade Wollstonecrafts självständiga och okonventionella livsstil. ► Läs mer …
Vis - historikk
- Uke 41
Mary Rose var ett örlogsfartyg som ingick i Henrik VIII:s flotta under första hälften av 1500-talet. Under fyra årtionden var det ett av de största skeppen i den engelska flottan och ett av de första segelfartyg som byggdes enbart för krig. Mary Rose är idag känd eftersom hon sjönk den 19 juli 1545 i ett sjöslag mellan Isle of Wight och det engelska fastlandet. Vraket grävdes ut från början av 1970-talet och bärgades i oktober 1982 i ett av de mest komplicerade marinarkeologiska projekten någonsin. Trots att skeppet till stor del brutits ned är de kvarvarande delarna idag ovärderliga som ett tidsdokument från det tidiga 1500-talets England. Utgrävningen och bärgningen av Mary Rose blev en milstolpe inom marinarkeologin som är jämförbar med projektet kring Regalskeppet Vasa. Tusentals fynd har bärgats tillsammans med skeppet och har gett en god inblick i många aspekter av dess samtid. En stor del av föremålen visas i Mary Rose Museum i Portsmouth. ► Läs mer …
Vis - historikk
- Uke 42
Ärlesolfjäderstjärt (Rhipidura leucophrys) är en tätting som förekommer i Australien, Nya Guinea, Salomonöarna, Bismarckarkipelagen och i östra Indonesien. Den är en vanlig och välkänd fågel över stora delar av sitt utbredningsområde där den lever i de flesta typer av biotoper förutom tät skog. Den är 19–21,5 cm lång och har en kontrasterande fjäderdräkt med nästan helt svart ovansida och vit undersida. Könen är lika. Arten är inte nära besläktad med ärlorna utan är den största arten inom familjen solfjäderstjärtar.
Ärlesolfjäderstjärten är en insektsätare som födosöker i öppna habitat, likt flugsnapparna. Den är aggressiv och revirhävdande och mobbar mycket större fåglar som kookaburra och kilstjärtörn. Arten har anpassat sig väl till människans landskap och den är en vanlig fågel på stadens gräsmattor, i parker och i trädgårdar. Ärlesolfjäderstjärten är vanligt förekommande inom aboriginernas folklore över hela Australien, bland annat som fågeln som bringade dåliga nyheter eller som stal hemligheter. ► Läs mer …
Vis - historikk
- Uke 43
Kungsfågel (Regulus regulus) är en mycket liten tätting som numera oftast placeras i familjen kungsfåglar (Regulidae). Både dess vetenskapliga namn och dess svenska trivialnamn syftar på kunglighet och anspelar i förlängningen på kungsfåglarnas färgstarka gyllene hjässband. Arten delas in i en rad underarter med stor geografisk spridning som omfattar merparten av Eurasien och öarna i Makaronesien. De norra och östliga häckningsbestånden av kungsfågel är flyttfåglar, och övervintrar längre söderut, medan de sydligare är stannfåglar. Under stränga vintrar minskar de nordliga stannfågelsbestånden kraftigt.
Kungsfågeln är Europas minsta fågel med en längd på cirka 9 centimeter och en vikt på 5–6 gram. Den har grönaktig ovansida, vitaktig undersida och dubbla vingband. Det grå ansiktet kontrasterar mot det svarta ögat och det färgstarka centrala hjässbandet, vilket är orange och gult hos hanen, men enbart gult hos honan. Hjässbandets korta fjädrar kan resas till en liten kam och används i uppvisningssyfte under häckningen. Kungsfågeln påminner om brandkronad kungsfågel och de båda arterna har till stor del överlappande europeiska utbredningsområden, men den senare skiljer sig ifrån kungsfågeln med sina bronsfärgade skuldror och tydliga huvudteckning. Kungsfågelns sång är ett antal upprepade tunna, höga toner som är något mer högfrekventa än de övriga släktingarnas sång. ► Läs mer …
Vis - historikk
- Uke 44
Gamla Göta landsväg var en medeltida färdväg som gick från Stockholm över Södertörn mot Götaland. Innan Stockholm grundades fanns här den forntida Tingsvägen som ledde till Svartlöten, där ting hölls varje vår och höst. När Stockholm grundades på 1250-talet infogades den gamla tingsvägen i den allmänna tillfartsvägen till staden och kom då att kallas Göta landsväg.
Vägsträckningen över Årstafältet är den bäst bevarade delen och numera ett fornminne. Göta landsväg miste sin betydelse som huvudled under senare delen av 1600-talet, när den "Nya landsvägen" (numera Gamla Södertäljevägen) över Hornstull tillkom.
För den som på 1500-talet skulle färdas landvägen söderut från Stockholm, var Göta landsväg det enda alternativet. Vägen har anor åtminstone från medeltiden. Förmodligen var den redan upptrampad på bronsåldern eller ännu tidigare. ► Läs mer …
Vis - historikk
- Uke 45
Ester Blenda Nordström (1891–1948) var en svensk journalist och författare. Hon har kallats för Sveriges första undersökande reporter och blev känd när hon 1914 arbetat som piga under en månad och därefter skrev en reportageserie i Svenska Dagbladet om sina erfarenheter.
Under sin levnad hann hon bidra till fällandet av en svensk regering, rädda tusentals svältande under finska inbördeskriget, arbeta ett halvår som nomadlärarinna för samiska barn, rida mula på bergsstigar mellan Argentina och Chile, uppleva jordbävningar i Japan, resa som luffare på godstågens bromsstänger i Amerika, strida för rösträtt tillsammans med Elin Wägner samt delta i en flerårig expedition bland vilda björnar och mullrande vulkaner i Sibirien. Dessutom skrev hon hyllade flickböcker som förändrade hela genren och tydligt inspirerade Astrid Lindgren. ► Läs mer …
Vis - historikk
- Uke 46
Väderkvarnar i Stockholm omtalades redan under 1400-talet. Vädersolstavlan hör till de äldsta illustrationerna av en namngiven väderkvarn i Stockholm. Stockholms kända kvarnar är namngivna, men kvarnnamnen var till en början smeknamn eller öknamn som ofta innehöll delar av ägarens namn. Mera officiell status fick de folkliga namnen när de för första gången sammanställdes och trycktes på Petrus Tillaeus Stockholmskarta från 1733. Han listade hela 59 ”Wäderquarnar” med namn.
Totalt fanns ett 80-tal kända och namngivna väderkvarnar i Stockholm. De hade sin blomstringstid under 1600- och 1700-talen. Den dominerande kvarntypen var den enklare stolpkvarnen, som under 1660-talet och senare fick sällskap av den modernare holländaren. Den äldsta bevarade stolpkvarnen är troligen Stora Stampan från 1670-talet. Den äldsta bevarade holländaren i Stockholm är Waldemarsuddes oljekvarn som uppfördes på 1780-talet Vid sekelskiftet 1900 hade samtliga kvarnar försvunnit från Stockholms innerstad. Utanför stadskärnan var några i drift ända in på 1930-talet. ► Läs mer …
Vis - historikk
- Uke 47
Konserthuset Stockholm uppfördes åren 1924–1926 efter ritningar av arkitekt Ivar Tengbom.
Byggnaden räknas som ett av de mest framstående exemplen på den svenska 1920-talsklassicismen och var en av de första byggnaderna i Sverige särskilt avsedda för orkestermusik. Konserthuset i Stockholm har som ett musikens hus, men även som enskilt byggnadsverk, få motsvarigheter vare sig i Sverige eller utomlands. Flera av 1920-talets främsta svenska konstnärer bidrog till interiörens utformning där Grünewaldsalen räknas till höjdpunkten. Med Konserthuset och varuhuset PUB, som uppfördes samtidigt, fick Hötorget ett helt nytt utseende.
Sedan 1926 utdelas Nobelprisen i medicin, fysik, kemi och litteratur den 10 december varje år i Stockholms konserthus. Polar Music Prize, Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne och Augustpriset utdelas också här. ► Läs mer …
Vis - historikk
- Uke 48
Verner von Heidenstam (1859–1940) var en svensk författare och poet. Han var ledamot av Svenska Akademien 1912–40 och mottagare av Nobelpriset i litteratur 1916.
von Heidenstam debuterade som författare år 1888, med en diktsamling som bröt med den då rådande svenska litterära traditionen med realism och naturalism, för att istället innehålla romantik, individualism och sensualism. Detta kom att bli stilbildande för flera andra svenska författare under 1890-talet och åren därefter. Verner von Heidenstam kom därför att bli den främste företrädaren för dessa "nittiotalister", och hans böcker innehåller många nationella och historiska teman. ► Läs mer …
Vis - historikk
- Uke 49
[[Fil:|120x150px|left|border|De omotiska språkens utbredning: Sydomotiska (grönt), Nordomotiska (rött) och Mao (lila)|lenke=:sv:Omotiska språk ]] De omotiska språken är en genetiskt samhörig grupp språk som talas i nordöstra Afrika, nästan uteslutande i sydvästra Etiopien. Den omfattar knappt 30 språk med ungefär 4 miljoner talare. Namnet är avlett från floden Omo, som flyter genom delar av de omotiskspråkiga områdena.
Ge'ezalfabetet används för att skriva några omotiska språk, och latinska alfabetet för andra.
De flesta omotiska språk talas i begränsade områden, där modersmålstalarna bildar en sluten etnisk grupp. Språken har oftast flera regionala varieteter, som dock är ömsesidigt förståeliga. I vissa områden bildar omotiska språk ett regionalt avgränsat lingua franca. På marknader används ofta flera språk samtidigt, varför de flesta människor i dessa regioner behärskar två till tre regionala språk. Som undervisnings, missions- och förvaltningsspråk används amhariskan, som dock endast begränsat finner användning som lingua franca. Inget omotiskt språk används i större skala för publicering av tryckta verk; i gengäld har yem ett eget radioprogram. ► Läs mer …
Vis - historikk
- Uke 50
Sukhavatibuddhism är en inriktning eller tradition inom mahayanabuddhismen och den har sina rötter i Indien. Traditionen har sedan dess spridning till Kina utvecklats till en av de vanligaste mahayanabuddhistiska religionsinriktningarna. Traditionen finns representerad även inom tibetansk och nepalesisk buddhism.
Traditionen kan översiktligt beskrivas som en samling trosuppfattningar och utövandeformer som syftar till att utövaren ska återfödas i buddhan Amitabhas rena buddhafält Sukhavati. Om utövaren återföds där, kommer denne att uppnå ett stadium utan tillbakagång på vägen mot upplysning. Detta sker eftersom Sukhavati är en plats som garanterar upplysning för alla som återföds där. Det är dock inte en plats där utövare blir kvar. När de väl upplysts i Sukhavati, återvänder de som avancerade bodhisattvor eller buddhor till andra världar – inklusive denna värld – för att hjälpa medvetna varelser att befrias från lidandet (samsara). ► Läs mer …
Vis - historikk
- Uke 51
Medeltidens mat inkluderar mat, matvanor och tillagningsmetoder i perioden från 400-talet till 1500-talet. Under perioden etablerades många nya vanor inom kosthållning och matlagning över hela Europa och många av dessa lade grunden för de moderna europeiska köken. Transport och kommunikation var betydligt långsammare än idag, vilket omöjliggjorde eller fördyrade import av flera typer av mat.
Medeltiden var en period då missväxt och svält var vanligt och klasskillnader upprätthölls ofta brutalt. Under senmedeltiden utfärdades ofta överflödsförordningar, bestämmelser som reglerade i vilken mån varje samhällsklass fick markera sin status, med exempelvis kläder och mat. Sociala och medicinska normer kunde också diktera att den arbetande befolkningens mat skulle vara mindre förfinad än elitens kost. Logiken bakom detta var att grovt arbete krävde grov mat och att detta var en gudagiven ordning.
Bröd var det vanligaste livsmedlet i alla samhällklasser. Spannmålen dominerade i form av gröt, välling och pasta. Soppor, grytor och stuvningar var vanliga rätter och ingredienser som användes över hela Europa var mandlar, oftast i form av mandelmjölk, samt vin och vinäger. ► Läs mer …
Vis - historikk
- Uke 52
Brad Pitt (född 1963) är en amerikansk skådespelare och filmproducent. Brad Pitt har nominerats till en Oscar fyra gånger samt vunnit en Golden Globe och ytterligare fyra nomineringar.
Sina första huvudroller i större produktioner fick han i Där floden flyter fram (1992) och En vampyrs bekännelse (1994). Samma år spelade han mot Anthony Hopkins i dramat Höstlegender och nominerades till en Golden Globe för sin roll. Pitts framträdanden i två filmer 1995 kritikerrosades: Seven och De 12 apornas armé. För sin roll i den senare erhöll han en Golden Globe i kategorin bästa biroll, och nominerades även till en Oscar.
Fyra år senare (1999) hade han huvudrollen i kultfilmen Fight Club. Pitt spelade sedan i Ocean's Eleven (2001) och dess uppföljare. Hans största kommersiella framgång har varit Troja (2004) och Mr. & Mrs. Smith (2005). Sin andra oscarsnominering erhöll han för huvudrollen i filmen Benjamin Buttons otroliga liv (2008).
Pitt äger produktionsbolaget Plan B Entertainment. Han var gift med Jennifer Aniston i fem år och lever nu tillsammans med skådespelaren Angelina Jolie. ► Läs mer …
Vis - historikk