Torgny Lindgren
| Torgny Lindgren | |||
|---|---|---|---|
 | |||
| Født | 16. juni 1938[1][2] Norsjö | ||
| Død | 16. mars 2017[3][2] (78 år) Rimforsa | ||
| Beskjeftigelse | Forfatter | ||
| Nasjonalitet | Sverige | ||
| Medlem av | Svenska Akademien | ||
| Utmerkelser | 11 oppføringer
Stiftelsen Selma Lagerlöfs litteraturpris (2000), Doblougprisen (1987), Litteris et Artibus (2002), Prix Femina étranger (1986), Aniara-prisen (1984), De Nios Stora Pris (2004), Östersunds-Postens litteraturpris (1982), Piratenpriset (2009), Augustprisen (1995), æresdoktor ved Umeå universitet, Hedenvind-plaketten (1995)
|
||
| Sjanger | Prosa og poesi | ||
| Debut | Diktsamling Plåtsax, hjärtats instrument Novellesamling Skolbagateller medan jag försökte skriva till mina överordnade Roman Övriga frågor Teaterstykke Slaktningen vid Sju ekars kulle | ||
| Påvirket av | Søren Kierkegaard, Arthur Schopenhauer m.fl. | ||
Medlem av Svenska Akademien | |||
Torgny Lindgren (født 16. juni 1938 i Raggsjö i Västerbotten i Sverige,[4], død 16. mars 2017[5] i Rimforsa) var en svensk forfatter.
Lindgren ble innvalgt til medlem av Svenska Akademien 28. februar 1991 og tok sete på stol nr. 9 etter Ture Johannisson 20. desember samme år.[6]
Liv og virkeRediger
BakgrunnRediger
Torgny Lindgren var sønn av faktor Andreas Lindgren og av Helga Björk.
Han utdannet seg til folkeskolelærer ved Folkskoleseminariet i Umeå, der han traff sin tilkommende hustru som også hun utfannet seg til lærer. Paret fikk tre barn.
KarriereRediger
Han underviste i samfunnsorienterende fag i årene 1959 til 1974 i blant annet Storfors og Vimmerby. Han var også i flere år aktiv i kommunalpolitikken for Sosialdemokratene.[4] Lindgren bodde i en prestegård i Tjärstad utenför Rimforsa i Östergötland. I 1980, året før hans store forfattergjennombrudd, konverterte han til katolisismen, og hans tro preget meget av forfatterskapet.[4]
ForfatterRediger
Lindgrens forfatterskap preges av oppveksten i Västerbotten, av interessen for filosofi og av den kristne troen.[4] I sine tekster var han en bitende samfunnskritiker, med ironien som våpen. Han ble kjent som en av den svenske litteraturens fremste tolker av Norrland.[4]
Etter det såvel innenlandske som internasjonale gjennombruddet med Ormens väg på hälleberget (1982) ble Lindgrens bøker solgt i betydelige opplag.[trenger referanse] Den nevnte romanen utspiller seg i en landsby i Västerbotten på 1800-tallet og har sterke dialektinnslag. En handelsmann og hans sønn tar betalt av kvinnene i en lutfattig familie i form av seksuelle tjenester og dette munner ut i katastrofe. Romanen ble filmatisert i 1986 av Bo Widerberg.
Han er representert på kåringen världsbibliotekets liste med romanen Batseba. For denna romanen ble han i 1986 tildelt det den franske litteraturprisen Prix Femina.
Sven-David Sandströms opera Batseba er basert på Lindgrens roman. Carl Unander-Scharins opera Hummelhonung fra 2001 er basert på Lindgrens roman med samme navn.
Høsten 2010 utkom Lindgrens roman Minnen,[7] en bok han selv hevdet skulle bli hans siste.[8] I et intervju i Dagens Nyheter samme år hadde imidlertid forfatteren ombestemt seg.[9] I 2014 kom Lindgrens siste roman Klingsor.
Lindgren var medlem Svenska Akademien, stol nr 9, æresdoktor ved Linköpings universitet og Umeå universitet og æresmedlem av Kalmar nation og Norrlands nation i Uppsala.
BibliografiRediger
- 1965 – Plåtsax, hjärtats instrument, dikter
- 1970 – Dikter från Vimmerby, dikter
- 1971 – Hur skulle det vara om man vore Olof Palme?, dikter
- 1972 – Skolbagateller medan jag försökte skriva till mina överordnade, noveller
- 1973 – Övriga frågor, roman
- 1975 – Hallen, roman
- 1977 – Intervjun, drama
- 1977 – Legenden om Achille Paganinis besök i Vimmerby 1869, drama
- 1979 – Brännvinsfursten, roman
- 1981 – Skrämmer dig minuten, roman
- 1981 – Markus, roman
- 1982 – Slaktningen vid Sju ekars kulle, drama
- 1982 – Ormens väg på hälleberget, en kritikerroman
- 1983 – Merabs skönhet, noveller
- 1984 – Batseba, roman
- 1986 – Fadershanden och Giga. Två skådespel, dramer, författade med Eric Åkerlund
- 1986 – Legender, noveller
- 1987 – Ljuset, roman
- 1988 – Kärleksguden Frö, roman med illustrationer av Peter Dahl
- 1990 – Den röda slöjan, roman, (tillsammans med Eric Åkerlund under pseudonymen Hans Lamborn)
- 1991 – Till sanningens lov. Rammakaren Theodor Marklunds egen redogörelse, roman
- 1991 – Ture Johannisson. Inträdestal i Svenska akademien
- 1995 – Hummelhonung, roman (som opera 2001 av Carl Unander-Scharin)
- 1998 – Bordsstudsaren, drama, författad med Ylva Pettersson
- 1999 – I Brokiga Blads vatten, noveller
- 2002 – Pölsan, roman
- 2003 – Döden ett bekymmer, roman, omarbetad version av Den röda slöjan
- 2003 – Maten. Hunger och törst i Västerbotten, brev- och kokbok, författad tillsammans med Ella Nilsson
- 2003 – ABC, dikter
- 2003 – Berättelserna, noveller (Merabs skönhet, Legender och I Brokiga Blads vatten)
- 2005 – Dorés bibel, roman
- 2007 – Norrlands akvavit, roman
- 2008 – Nåden har ingen lag, roman (Hummelhonung, Pölsan och Dorés bibel)
- 2010 – Minnen, självbiografisk roman
- 2014 – Klingsor, roman
- 2015 – Nåden har ingen lag (romanerna Hummelhonung, Pölsan, Dorés bibel och Norrlands akvavit)
- 2015 – Berättelserna (samlade noveller)
- 2015 – Tankar om Bibeln (Svenska Bibelsällskapet: Boken om oss alla)
- 2016 – Ringleken, teaterpjäs författad tillsammans med Eric Åkerlund
Norske oversettelser
Priser og utmerkelser (utvalg)Rediger
ReferanserRediger
- ^ http://www.svenskaakademien.se/en/the-academy/chair-no-9-torgny-lindgren
- ^ a b Discogs, 9. okt. 2017, Torgny Lindgren, 2206080
- ^ 16. mar. 2017, Författaren Torgny Lindgren är död, http://www.expressen.se/nyheter/forfattaren-torgny-lindgren-ar-dod/
- ^ a b c d e Sundell, Joachim (16. mars 2017). «Författaren Torgny Lindgren är död» (svensk). Sveriges Television. Besøkt 17. mars 2017.
- ^ Hannes Lundberg Andersson (16. mars 2016). «Författaren Torgny Lindgren är död» (svensk). Expressen. Besøkt 16. mars 2016.
- ^ «Stol nr 9 - Torgny Lindgren». Svenska Akademien. Arkivert fra originalen 11. august 2016. Besøkt 14. august 2016.
- ^ «Arkivert kopi». Arkivert fra originalen 9. september 2010. Besøkt 17. juli 2010.
- ^ SvD Kultur, s 5 16/7 2010
- ^ Dagens Nyheter, "Gäckande minnen" 101002, Läst 101002
Eksterne lenkerRediger
| Forgjenger: Ture Johannisson |
Svenska Akademien, Stol nr 9 (1991-–2017)
|
Etterfølger: Ledig |