Helge Jung
Helge Victor Jung (født 23. mars 1886 i Malmö i Sverige, død 3. januar 1978 i Stockholm) var en svensk militær (general) og overbefalhaver i perioden 1944-1951. Han var far til Stig Jung.
| Helge Jung | |||
|---|---|---|---|
 | |||
| Født | Helge Victor Jung 23. mars 1886  Malmö | ||
| Død | 3. jan. 1978 (91 år) Stockholm | ||
| Beskjeftigelse | Offiser | ||
| Embete |
| ||
| Utdannet ved | Lunds universitet Krigshögskolan Militärhögskolan Karlberg | ||
| Far | Victor Jung | ||
| Søsken | Torsten Jung Erik Jung Märta Jung Ivar Jung | ||
| Barn | Stig Jung | ||
| Nasjonalitet | Sverige | ||
| Medlem av | Kungliga Krigsvetenskapsakademien (1931–) Kungliga Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia (1929–) Kungliga Örlogsmannasällskapet | ||
| Utmerkelser | 15 oppføringer
Serafimerordenen (1951)
Storkorskommandør av Sverdordenen (1944) Kong Gustaf Vs 70-årsmedalje (1948) Ridder av første klasse av Vasaordenen (1932) Storkors av Dannebrogordenen Kommandør av 1. klasse av Finlands hvite roses orden Storkors av St. Olavs Orden Kommandørstorkors av Storfyrst Gediminas av Litauens orden Den tyske ørns fortjenesteorden 3. klasse av Ørnekorsets orden Kommandør av Æreslegionen 3. klasse av Trestjerneordenen Kommandør av Oranje-Nassau-ordenen Kommandørkors av Ordenen Polonia Restituta Kroneordenen | ||
Liv og virke rediger
Bakgrunn rediger
Helge Jung var sønn av rektor Victor Jung og Maria, født Levan. Jung tok studenten i Malmö 1903 og bedrev så studier i historie ved Lunds universitet.
Ekteskap rediger
Jung giftet seg i 1913 med Ruth Wehtje (1893-1951)[1] som var datter til Ernst Wehtje og formuende; Jung kunne derfor skaffe seg en standsmessig bolig på Gumshornsgatan på Östermalm i Stockholm, der han blant annet så kong Gustaf V som gjest. Somrene ble tilbragt i et sommerhus i Stockholms skärgård. Jung giftet seg 1952 med Dagmar Bager (1897-1955).[1]
Militær rediger
I samband med unionskrisen i 1905 begynte han på en militær karriere. I 1906 ble han underløytnant ved Södra skånska infanteriregementet (I 25), årene 1916-1918 leste han på Krigshögskolan, årene 1919-1922 tjenestegjorde han som kadettoffiser ved Karlberg.
Årene 1922-1926 tjenestegjorde han ved generalstabens krigshistoriske avdeling og underviste ved Krigshögskolan 1926-1928. Jung ble major i generalstaben i 1929 og befalhaver for generalstabens krigshistoriske avdelning (frem til 1933).
Helge Jung deltok flittig i forsvarsdebatten og var sterkt imot nedrustningen i 1925. Han ble kjent med Axel Rappe og Carl August Ehrensvärd, og startet etterhvert i 1927 Ny Militär Tidskrift. Kretsen av militære omkring dette tidsskriftet kom til å blui kalt «Jungjuntan»: Per Sylvan, Henry Peyron, Gustaf Petri, Axel Gyllenkrook, Gunnar Berggren med Jung som redaktør og samlende kraft.
Jung stod også bak programskriftet Antingen – eller (1930).
Han påvirket riksdagsbeslutningen om forsvaret i 1936 på en avgjørende måte: Dette var en 10-årig opprustningsplan, resultatet av arbeidet i 1930 års forsvarskommisjon (1930-35). Som takk ble han utnevnt til oberst i 1937 og sjef for Arméstaben. Generalstaben ble nå oppdelt i Forsvarsstaben og Arméstaben.
Jung gikk inn for svensk aktiv innsats for Finland i en krig mot Sovjetunionen.
I 1944 avløste Jung Olof Thörnell som Sveriges øverstkommanderende, og ble dermed Sveriges andre ÖB i ordningen. Dette var en befatning han hadde frem til pensjonen i 1951. Han var i denne perioden mostander av balterutleveringen i 1945, venn av NATO, noe som blant annet Lundatalet 1949 viser.
Kent Zetterberg karakteriserer Helge Jung:
- Helge Jung var i hög grad en sammansatt natur. Hans personlighet hade drag av slughet och taktisk beräkning, ja cynism, men samtidigt fanns här även klara inslag av idealiteten och oegennyttigt arbete för det svenska försvarets stärkande.|Svenska officersprofiler under 1900-talet[2]
Jung ble medlem av Kungliga Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia 1929,[3] medlem av Kungliga Krigsvetenskapsakademien i 1931[4] og æresmedlem av Kungliga Örlogsmannasällskapet i 1946.[5]
Litteratur rediger
- Sveriges möjligheter till självförsörjning: en studie rörande jordbrukets och industriens krigsberedskap. Stockholm: Seelig & C:o. 1923.
- Jung, Helge, red. (1930). Antingen-eller: freds- och försvarsproblemet i saklig belysning. Stockholm: Ny militär tidskrifts bokförlag.
- Jung, Helge, red. (1947). Överbefälhavarens yttrande över 1945 års militärutrednings "Betänkande och förslag angående förhållandet mellan befäl och meniga inom krigsmakten". Stockholm: [Folk och försvar].
- Vårt framtida försvar: överbefälhavarens förslag. Stockholm. 1947.
- Jung, Helge, red. (1957). Öst och väst och vi: grupparbete. Stockholm: Norstedt.
- Helge Jung: opinionsbildare, försvarets nydanare, överbefälhavare. Stockholm: J. von Konows förl. 1999. ISBN 91-630-8471-6.
Referanser rediger
- ^ a b Lagerström, Sten, red. (1968). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1969. Stockholm: Norstedt. s. 482.
- ^ Artéus, Gunnar, red. (1996). Svenska officersprofiler under 1900-talet. Stockholm: Militärhögsk. s. 272. ISBN 918707219X.
- ^ Kungl. Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia. i Sveriges statskalender 1955
- ^ Kungl. Krigsvetenskapsakademien. i Sveriges statskalender 1955
- ^ Kungl. Örlogsmannasällskapet. i Sveriges statskalender 1955
Eksterne lenker rediger
- (en) Helge Jung (General 1886-1978) – kategori av bilder, video eller lyd på Commons
- Recension av biografi över Jung