Åpne hovedmenyen
Geografisk fördelning av uraliska språk.

Den uraliska språkfamiljen består av ungefär 30 till olika grad besläktade språk, som talas av knappt 25 miljoner människor i huvudsak i Öst- och Nordeuropa samt i nordvästra Asien. De mest kända språken tillhör den finsk-ugriska undergruppen. Här kan nämnas finska, estniska, ungerska och samiska. Dessutom tillhör den samojediska språkgruppen de uraliska språken. Den uraliska språkfamiljen är en gles och splittrad kedja av språk som sträcker sig från Östersjöns stränder till Jenisejfloden och Tajmyrhalvön i Sibirien. Dessutom utgör ungerskan en utlöpare åt väster.

Typologiskt har de uraliska språken stor bredd, men vissa egenskaper är förhärskande eller vitt utbredda: en rik agglutinerande morfologi, särskilt ett rikhaltigt kasussystem med upp till 20 kasus, negation sker med ett böjt hjälpverb och vokalharmoni har stor utbredning. Benämningen uraliska språk har använts sedan början av 1800-talet, och den grundar sig på att flertalet av dessa språk talas i närheten av sv:Uralbergen, i gränsområdena mellan Asien och Europa. Området för de uraliska språkens gemensamma ursprung, alltså protouraliskan, fanns sannolikt i centrala eller södra Uralområdet. Detta antagna urhem var bestämmande för språkfamiljens namn. Processen att enskilda uraliska grupper avskildes och invandrade i sina senare bosättningsområden började för minst 6000 år sedan. Läs mer…