Tømmerhoggervisa

«Tømmerhoggervisa» er et skillingstrykk. Alf Prøysen samlet den inn i 1955 til sin visespalte i «Magasinet for Alle». Opphavsmenn oppgis ikke.

Teksten

1.Visst er det besværtligt i skogen att vara,
når vinteren er kommit och dagen er kort,
men likevel måste vi holda oss glada
om vi ei har flickor, ei brennevin, ei kort.
Vi kokar poatis och erter och flesk
sen drikker vi kaffe och vatten dernest.
Då blir vi så pirum, så pirum fadirullan
så pirum, så parum, fadrerullan och lei.

2.Den ene han slipar, den andra drar veivan,
den tredje han kilar sin yksa så vel.
Den fjerde han går innpå golvet och språkar
och synas så livligt av hjerte og sjel.
Han ropar nu gossar, skynd jer och kom inn
jag vil eder bjuda et glass brennevin,
då blir det så pirum så pirum fadirullan
så pirum så parum faderullan och lei

3.Når morgonen kommer vi ruslar til skogen
och hogger de graner som påblinkat står,
då får vi ei rasta men flittiga vara
om vi skal fortjena den føden vi får.
Vi hoggar då alla til dagen er all
sen spaserar vi alle til grottans portal.
Og der der så røkat så roligt faderullan
så røkat så roligt fadirullan og lei.

4.Om kvelden vid spisen vi sitter og språkar
om alla de eder som hvar og en vet,
den ene han ligger på benken og bråkar
den andra han går ut på vägen och svär.
Den tredje han spiller den ljuvlige vals
den fjerde han sjunger og det er av full hals.
Og her er så roligt så roligt fadirullan
så roligt så roligt fadirullan og lei.

5.Når lørdagen kommer vi rusler til bygden
och veljor de flickor som vi haver kjær,
då blir vi så snapsa når detta ei lykkas
thi flickorna sier vi utbygninger er.
Vi ruslar til skogen med nedslagent mot
så vi knapt neppe orkar att røra en fot,
thi vi er så snapsa, så snapsa, fadirullan
så snapsa, så snapsa fadirullan och lei.

6.Ursäkta godvenner jag visan må slutta
jag måste nu spisa når grisen er stekt.
Kaffikurran står der i spisen och kokar
och kokar i oska kvar enesta skvett.
Och hånden den dirrar och stemmen blir svak
så jag knapt neppe orkar och sjunga en rad.
Thi jag er så søvnig, så søvnig fadirullan
så søvnig, så søvnig fadirullan och lei.

7.Men om jag får leva och helsen får hava
til våren den grønnas och dagen blir lång,
då vil jag adjøs i från flickorna taga
ei mere får høra på fjellrypas sång.
Da vil jag bortreise til Østersund stad
der mottar mig flickor med flaskar och glas
då blir vi så pirum så pirum fadirullan
så pirum så pirum faderullan och lei.

Kilder

• De gamle visene 2 med Alf Prøysen, Forlaget For Alle 1973