Herr Peder

«Herr Peder» er et skillingstrykk som er kjent i hele Skandinavia. Den finnes i mange varianter, og er også med i Nils Larsens visebok.

Teksten

1.Herr Peder han gangar seg på kammaregulv,
och kammar och krusar opp sitt hår,
senn gangar han seg till sin fostermoder inn
och frågade vad död han skulle få.

2.Ack inte skall du dö uppå sottesengen din
ei heller falla i nogot slag,
men se till och acta dig for böljorna de blå
at de inte förkortar ditt liv.

3.Gjör derför dig ett skepp utav lettaste kork
och master utav hvalfiska ben,
och vimpeln den skal vara utav rödaste guld
och flaggorna skall vara likeså.

4.Men de de hadde seglat nogra hundrade mil,
så började skeppet att stå,
kapteinen han var en förståndiga mann
och han talade förståndiga ord.

5.Låt oss kasta guldterning på silverbordet upp
för och se hvem som största synden har gjort.
Och syndaren skall utav skepparen själv
kastas uti oseanets böljor blå.

6.Den förste guldterning på silverbordet rann
imellan de skeppare männ.
Och loddet föll på Peder, det föll för första gång
på vår älskeliga konunge son.

7.Den andra guldterning på silverbordet rann
imellan de skeppare männ,
och loddet föll på Peder det föll för andra gång
på vår älskliga konunge son.

8.Den tredje guldterning på silverbordet rann
imellan de skeppare männ,
och loddet föll på Peder det föll för sista gång
på vår älskliga konunge son.

9.Efter det det er jag den störste synden har gjort
så vill jag bekänna mitt brott,
tre kolstre har jag rövat, och kyrkor har jag bränt
och två flickor har jag narat och skämt.

10.Men om någon av Eder skola komma i land,
och min fostermoder frågor efter mig,
seg henne att jag resat ut i framande land
och det har både lyckligt och vell.

11.Men om någon av eder skola komma i land
och min fosterfader frågar efter mig,
seg honom att jag svaiar ut på böljorna de blå
bed honom at han bettra sig får.

12.Men om någon av Eder skola komma i land
och min fästamö hon frågor efter mig,
seg henna att jag vilar under böljorna de blå
bed henne att hon gifta sig får.

13.Så toko de'n Herr Peder i hans fagra gula hår
och hyvade honom ut i sjön,
när Peder båorja sjunka börja skeppet att gå
och svaja ut på böljorna de blå.

Kilder

• De gamle visene 4 med Alf Prøysen, Forlaget For Alle, Oslo 1975