Wikipedia:Utvalgt svensk artikkel/Uke 44, 2012

Anna av Storbritannien cirka 1683. Porträtt av Willem Wissing.

Anna av Storbritannien, eller Anna Stuart, född 6 februari 1665, död 1 augusti 1714, blev drottning av England, Skottland och Irland 8 mars 1702. Då England och Skottland den 1 maj 1707 enades i ett enda kungarike, blev Anna Storbritanniens första regent. Hon regerade till sin död och hon blev den sista monarken i huset Stuart. Hon efterträddes av släktingen Georg I, av huset Hannover.

Annas liv var fyllt av kriser i samband med tronföljden. Hennes katolske far, Jakob VII och II, hade avsatts 1688; hennes svåger och syster hade blivit monarker som Vilhelm III och Maria II. Anna led av Hughes syndrom eller 'klibbigt blod' vilket ledde till missfall och dödfödda barn.

Att både Anna och hennes syster misslyckades att få någon arvinge som överlevde barndomen ledde till en tronföljdskris, eftersom i brist på en protestantisk tronföljare kunde den katolske James Francis Edward Stuart (the "Old Pretender", "den gamle pretendenten"), son till Jakob II, försöka göra anspråk på tronen. Då det skotska parlamentet kunde vägra att acceptera det engelska parlamentets val så användes olika metoder, som att försämra den skotska ekonomin genom handelsrestriktioner för att försäkra sig om att Skottland skulle samarbeta. Act of Union 1707 (som enade England och Skottland som Storbritannien) var ett resultat av de förhandlingar som följde. ► Läs mer …