Du gamla, du fria

«Du gamla, du fria» er sangen som fungerer som Sveriges nasjonalsang. De to første versene er skrevet av Richard Dybeck i 1844 til en gammel folkemelodi som han hadde skrevet opp i Västmanland. Teksten til melodien var opprinnelig en svensk variant av den norske Jeg lagde meg så silde. Det har aldri blitt fattet noe offisielt politisk vedtak som stadfester «Du gamla, du fria» som nasjonalsang, statusen som nasjonalsang er tuftet på sedvane og allmenn aksept. I 1910 ble sangen publisert med et tillegg på to ekstra vers, det som i dag utgjør den andre halvdelen av sangen, forfattet av Louise Ahlén.

Du gamla, du fria. Instrumentalversjon framført av United States Navy Band

Du gamla du fria

1 Du gamla, Du fria, Du fjällhöga nord Du tysta, Du glädjerika sköna! Jag hälsar Dig, vänaste land uppå jord, Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna, Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna. 2 Du tronar på minnen från fornstora dar, då ärat Ditt namn flög över jorden. Jag vet att Du är och Du blir vad du var. Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden, Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden.

3 Jag städs vill dig tjäna mitt älskade land, din trohet till döden vill jag svära. Din rätt, skall jag värna, med håg och med hand, Din fana, högt den bragderika bära, Din fana, högt den bragderika bära. 4 Med Gud skall jag kämpa, för hem och för härd, för Sverige, den kära fosterjorden. Jag byter Dig ej, mot allt i en värld Nej, jag vill leva jag vill dö i Norden, Nej, jag vill leva jag vill dö i Norden.